Rädslan finns där innerst inne att man ska förlora sina barn. Genom olycka, sjukdom eller gud vet vad. Tanken gör en svag och ledsen. Denna rädsla som just nu är någon annans verklighet. Tänker så mycket på Sabines vän som är sjuk i cancer. Har inte hört något på hela sommaren. Sabine har ringt men det är ingen hemma, antagligen mycket tid på sjukhuset.
Det hemska kommer en så nära. Vet att de jag älskar inte kommer finnas för evigt men tanken på att förlora dem är hemsk. Försöka att ta till vara på varje enskild dag och njuta av livet är så svårt, men något jag hoppas att jag snart ska kunna lära mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar