Ledsen,rasande,hjälplös,uppgiven. Det är så jag känner mig just nu!! Psykvård, finns det överhuvudtaget??? Vård, hjälp för de som verkligen behöver det. Eller kan man kalla dem lagliga langare??
Vi miste nyss min syster eftersom det enda psykvården kunde ge var en oerhört stor mängd beroendeframkallande tabletter. Inga läkarbesök inte, utan utskrivna efter telefonsamtal gång efter gång. Vad lätt det måste vara att få bort patienterna från väntrummen genom att bara skriva ut mer medicin och droga dem så de håller tyst. Tills kroppen till slut är mättad av flera olika sorters beroendeframkallande tabletter (narkotika). Vems är ansvaret??? Den sjukes som bara försöker att på alla sätt döva sin ångest? Eller är det de anhörigas, att se till så att den närstående inte överdoserar? Eller kan det vara läkarnas, att ha en uppföljning på sina patienter och kanske försöka med något annat än bara mediciner? Eller är det statens, att se till att det finns fler läkare och mer pengar till psykvården?
Nu är det redan försent för min syster som dog pga läkemedelsförgiftning.
Men nu håller vi på att mista en till närstående på samma sätt. Vad ska vi göra????
Varför finns det ingen som lyssnar och hjälper. Varför ska det vara så svårt att bli hörd. Min tilltro på sjukvården finns inte längre.
Vet inte vad jag ska säga men jag känner själv alldeles för väl igen vårdkarusellen... Förjävligt! /Ulrika med Love & Smilla
SvaraRaderaPs. Tycker du skriver mycket kloka och tänkvärda saker här! Tack för att du delar med dig. /Ulrika
SvaraRaderajag kan säga...att jag hade levt en halv..j,,,l...och hotat med press och allt möjligt för att denne skulle få all möjlig hjälp. Blir så förbenad på denna sk psykvård och vård för övrigt för den delen. Men just denna är den värsta i sitt slag. Vi är två Ulle som tappat förtroendet för vården och psykvården i synnerhet.
SvaraRaderaKram Eva