Jag drömde att jag gick längs en strand, tillsammans med gud. Bakom oss lämnade vi våra fotavtryck, ett par var mina och ett par var guds.
Jag är alltid med dig genom hela livet sa gud till mig.Bilder ur mitt liv trädde fram, och samtidigt såg jag våra fotspår i sanden.
När jag sett hela mitt liv, märkte jag att vid vissa tillfällen, när jag haft det som värst i livet, under dom svåraste stunderna, fanns bara ett par fotspår...
Jag frågade gud: jag förstår inte hur du kunde lämna mig när jag behövde dej som allra mest?!
Då svarade Gud:"jag älskar dej och skulle aldrig lämna dej.
De svåra tiderna, när det bara är ett par fotspår, det var då jag bar dej".
Ja du även om maninte är uttalat kristen så måste man säga att detta är tänkvärt och fint! Första gången jag läste den, för många år sedan så bet den sig liksom fast.
SvaraRadera