Har insett att jag är kvalificerad för en massa yrken, eftersom jag har en arbetsvana här hemifrån. Jag har erfarenhet av barn och sedan som kock, servitris, städerska, uppasserska, polis, domare, samordnare, medlare, trädgårdsarbetare,lärare och en massa annat gott och blandat. Mitt jobb som jag har vid sidan om, som jag får betalt för i pengar är inte alls så krävande som mina andra arbeten. Om jag skulle få betalt i pengar för dem så skulle jag vara stenrik.
Alltså hur mycket ska man orka och stå ut med innan det brakar ihop??? Jo det har jag faktiskt ingen aning om men idag känns det som att sista droppen var för mycket och jag bara längtade efter att flytta alldeles ensam till en etta med kokvrå. Jag älskar verkligen min familj men ibland kan det bara bli för mycket och man undrar om man var vid sina sinnes fulla bruk när man kom till det livsvalet som gällde om man skulle bli en ensamstående utan barn eller om man skulle skaffa familj.
Som tur är så känner man inte såhär så ofta utan bara när ingenting känns som det går ens väg, alla bråkar med varandra och kan inte ens plocka undan sina egna saker efter sig. När man blir kallad dum och för en asdålig mamma då känns det som att det blir för mycket ibland. Det enda jag begär är att man är trevlig mot varandra och att man plockar undan sina egna saker efter sig och det är inte mycket tycker JAG. Men det är visst ouppnåliga mål för mina barn att klara av. Ledsen blir jag och undrar vart det gick snett och känner mig som världens sämsta förälder som inte ens kan lyckas med detta.
Imin ilska fick jag i alla fall golvet skurat och gräsmattan klippt och det får man väl se som något positivt i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar