Dag 3 Mina föräldrar!

Här skulle jag önska att jag kunde skriva att mina föräldrar har gett mig en bra start i livet och den trygghet och kärlek jag behövde.

Men så ser sanningen inte ut.

Min pappa var femtio år när jag föddes och jag var 18 år när han dog.
Mamma och pappa skiljdes när jag var ca 3 år och tack och lov för det, så att jag slapp uppleva de bråk och misshandel som mina syskon fick leva med. Min pappa var alkoholist och var oftast inte i det bästa skicket om man säger så. Jag skämdes när han kom full till mina skolavslutningar, men ändå glad för han var den enda som kom.

Mycket ångest var förknippad med min pappa när jag var liten, då jag bad om att han inte skulle dricka när jag sov över, vilket han lovade. Men löftet betydde aldrig något då han var full vid läggdags. Många löften bröts kan man säga vilket har medfört att jag även som vuxen kan bli väldigt ledsen när saker inte blir som det är tänkt.

Jag har även fina minnen med min pappa, tex när vi åkte tåg till min syster i Mariannelund. När jag fick åka på stången på hans cykel. När vi satt och spelade kort. När vi åkte till sjön och badade. När jag stolt ropade på pappa för att visa att jag kunde doppa huvudet i badkaret.

Tyvärr så var jag väldigt arg och bitter på min pappa när jag var 18 år och ville inte träffa honom. Pappa dog innan jag kom över mina känslor och jag önskar att jag hade fått säga att jag älskade honom trots allt. Jag inser idag att han var sjuk och att det inte var någon mening med att han sårade mig.

Min mamma var 40 år när jag föddes. Jag var ett sladdbarn som inte var önskat fick jag höra i fyllan. Min mamma har social fobi och har inte varit ute i samhället sedan innan jag föddes. Vilket medförde att hon aldrig varit med på mina skolavslutningar, föräldramöten, konfirmation eller mina barns dop. Min mamma hade en svår barndom och ett svårt äktenskap som format henne och detta resulterade i att hon inte engagerade sig i mig varken med lek eller sagor eller kärlek. Vi levde ett väldigt ensamt liv. Tyvärr så kan jag inte hitta några fina minnen från min barndom där min mamma var med.

Nu idag så träffar jag min mamma varje dag. Vi dricker kaffe och spelar kort tillsammans. Hon tar sig tid med mina barn och spelar spel med dem och kramar dem. Jag vet att min mamma önskar att allt hade varit annorlunda och hon skulle säkert vilja vrida tillbaka tiden. Jag 'älskar min mamma...

Jag är inte längre bitter över min barndom eller mina föräldrar. Jag har lärt mig så otroligt mycket som andra människor kanske inte får tillfälle att göra. Jag har lärt mig att vara ödmjuk och sympatisk. Jag har lärt mig att försöka se allting från två olika håll, det finns inte bara en sanning. Men det viktigaste jag har lärt mig är att inte göra som mina föräldrar gjorde. Det är du själv som bestämmer över ditt liv och dina handlingar. Om du gör fel, erkänn det och be om förlåtelse.